Tidigare, då jag paddlade plastkajak la jag den upp och ner på ett par bockar i skogen. Det funkade hur bra som helst. Den metoden känns lite väl äventyrlig för en träkajak där ytskiktet representerar timmar av arbete. Jag har något år testat att slå in kajaken i en presenning. Resultatet var dock inte upplyftande: Jordslag över allt. Hela kanoten var full med små svarta prickar. Det krävdes ett intensivt skrubbande innan jag kunde ta ut den på tur.
Varför det blev så kan man fundera över. Kanske berodde det på att hösten, vintern och våren de åren var ovanligt blöta. Eller så var felet att presenningen låg för tätt. För inte kan det vara omöjligt att vinterförvara en träkajak utomhus. Tusentals träbåtar ligger ju ute hela året. Fungerar det med dem så borde det väl fungera med en liten kajak. Alltså: Dags för ett test.
Skarpingen som tidigare fått tillbringa vintervilan inomhus ska nu få sova igenom vintern på ett par bockar i skogen. Men helt vill jag inte lite på luftens självcirkulation i för- och akterskepp. För att minska risken på jordslag strödde jag rikligt med salt på insidan av kajaken sedan jag fuktat den med saltvatten. Tanken är att svamp, som jordslag är, inte gillar salt. Därmed skulle risken för oönskat mögel minska.
Hur detta fungerar får vi se till våren.
Bildtext: Skarping, med saltat inre, i vintervila.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar