Mars: Dags att gräva fram kajaken

Vinterförvaring utomhus blev lite mer krävande än vad jag hade förväntat mig. En rejäl snö/isskorpa tyngde ner kajaken som fick skottas fram.

Trots att den legat under tyngden av vinterns tjocka snötäcke verkar kajaken vara i god form.

Vintertest- Infrusen kajak.

Det här kan bli spännnade. Jag tycker att jag har ett visst ansvar för att utsätt min Skarping för en del påfrestningar så att jag kan meddela hur det går. Så en vinter utan täckning var ett givet test. Jag hade inte räknat med minus 20 grader och 65 centimeter snö. ( På den övre bilden är det nog bara max 30 centimeter.)


Undrar hur detta kommer att sluta. Missa inte uppföljningen i mars - hoppas jag.

En annorlunda kajak/kanot

Kajaker är kul men... även om man bygger dem som stitch and glue i plywood väger de en del. Jag tycker att det är trevligt att verkligen kunna bära sitt flytetyg mellan olika vattendrag eller från bilen till ett nytt vattendrag  även om vägen dit är besvärlig. Det finns en kanottyp som  lever upp till de kraven samtidigt som den är lika lättpaddlad som en kajak.

Kanottypen kan enklast beskrivas som ett mellanting mellan kajak och kanadensare.  Den är öppen som en kanadensare men smalare och kortare. Man paddlar den med dubbelpaddel sittande ungefär midskepps. Sätet är lika lågt som i en kajak så tyngdpunkten är låg och därmed blir stabiliteten hög.

I den anglosaxiska världen kallas typen för double paddle canoe. Här i Sverige har jag sett den benämnas paddelkanot.

Båten på bilderna här är en plywoodvariant av en sådan paddelkanot som jag byggde för några år sedan. Den är 3,80 meter lång och 0,8 bred. Den är tyvärr alltför bred för att vara enkel att komma i och ur, särskilt som den är helt öppen så det är lite klurigt att sätta sig i den då man saknar en central punkt att hålla sig i. Den är v-bottnad med skarpa slag (ungefär som Skarping) och är med hjälp av en litens kädda och de skarpa slagen riktigt kursstabil men lättsvängd och riktigt kul att paddla.
(I sjögång slår det in vatten så ett öskar eller en bra svamp är viktig utrustning.)

Rimliga mått för  denna kajak hade varit 3,80 X 0,65 - 0,70.  Då hade den också blivit betydligt lättare även om den här nog inte väger över 10 kilo.

Den som har läst "Bygg din egen träkajak" kan använda kapitlena om konsrtuktion för att designa sin egen paddelkanot. Eller så kan ni övertyga mig att designa en- det kan gå men jag lovar inget.

Vinterförvaring för tuffa - hur gick det?

Nå, hur gick det då att vinterförvara en kajak i insaltat skick? Jo tack bara bra faktiskt. Det blev lite jordslag runt infästningen av sittbrunnssargen som är skruvad i däcket. Där finns en del fickor som håller fukt och uppenbarligen nådde saltet inte dit. Lite skrubbande så blev kajaken fin igen.


Eftersom det ändå var dags att fernissa däcket och lägga på ny färg på skrovet så inledde jag vårutrustningen med detta. Och faktum är att kajaken såg ut som ny igen. Jag tror dock att det är bättre att ha en träkajak inomhus. Fel och brister förvärras under så tuff förvaring. Exempelvis så lyckades jag spräcka plywooden vid sidan av sittbrunnen. (Bygg aldrig i billig luan!!) Den skadan förvärrades under vintern så jag fick byta ut en del plywood där.Men det beror nog på att jag hade lite bråttom när jag fixade skadan. Hade lagningen varit lika tät som kajaken för övrigt hade nog inget hänt.

Bildtext: Fräsch fernissa och ny färg gör att kajaken ser ny ut.

Mest på skoj ;-)

En liten fånig video jag pillade ihop i övningssyfte i somras. Men musiken är fin tycker jag. Kolla om ni vill, och förlåt för reklaminslaget på slutet.

Vinterförvaring för de tuffa - kajak i saltlake

Det bästa sättet att vinterförvara sin träkajak är att ha den under tak; torrt, väl ventilerat och skyddat från solens bombardemang av UV-strålar. Men om man inte har tillgång till ett sådant utrymme, vad gör man då?

Tidigare, då jag paddlade plastkajak la jag den upp och ner på ett par bockar i skogen. Det funkade hur bra som helst. Den metoden känns lite väl äventyrlig för en träkajak där ytskiktet representerar timmar av arbete. Jag har något år testat att slå in kajaken i en presenning. Resultatet var dock inte upplyftande: Jordslag över allt. Hela kanoten var full med små svarta prickar. Det krävdes ett intensivt skrubbande innan jag kunde ta ut den på tur.

Varför det blev så kan man fundera över. Kanske berodde det på att hösten, vintern och våren de åren var ovanligt blöta. Eller så var felet att presenningen låg för tätt. För inte kan det vara omöjligt att vinterförvara en träkajak utomhus. Tusentals träbåtar ligger ju ute hela året. Fungerar det med dem så borde det väl fungera med en liten kajak. Alltså: Dags för ett test.

Skarpingen som tidigare fått tillbringa vintervilan inomhus ska nu få sova igenom vintern på ett par bockar i skogen. Men helt vill jag inte lite på luftens självcirkulation i för- och akterskepp. För att minska risken på jordslag strödde jag rikligt med salt på insidan av kajaken sedan jag fuktat den med saltvatten. Tanken är att svamp, som jordslag är, inte gillar salt. Därmed skulle risken för oönskat mögel minska.

Hur detta fungerar får vi se till våren.

Bildtext: Skarping, med saltat inre, i vintervila.

Provbitarna gav upp

En tid efter att jag lämnat manus till förlaget för sättning och tryck kikade jag på mina långtidsprovbitar av hur epoxy klarat exponeringen för sol, vind och vatten. Provbitarna hängde jag upp på min balkong i söderläge våren 2003 i samband med att jag byggde en stippbyggd-kajak. De hängdes inte upp samma dag. BHP biten kom upp i maj, de andra några veckor senare.

 

Det är tre olika fabrikat av epoxy på provbitarna. På West och BHP proverna ligger det väv i epoxy. Epiglassprovet saknar väv men har ett tjockare lager epoxi. En del av provbiten med Westepoxy är fernissad med Le Tonkinoas oljefernissa. Resultat:

• Provbiten med West har klarat sig ganska bra. Den del som är fernissad har inga skador eller missfärgningar. På den ofernissade delen kryper det upp en del blåträ från ändträet.  
• BHP-biten är helt ofernissad, faktum är att den är sågad ur däcket på kajaken varefter ändträet penslats med epoxi. I ett av de nedre hörnet släpper såväl matta som epoxi från träet. Området med släpp är ungefär 5 kvadratcentimeter. I övrigtär den i stort sett opåverkad frånsett lite krypande blåträ.
• Biten med Epiglass har också klarat sig bra. Där syns spår av begynnande blåträ i den spetsiga övergången mellan kant och plansida. Troligen för att epoxyskiktet är tunnast där.

Slutsatser: Tja, samtliga fabrikat har klarat sig bra med tanke på att de hanterats omilt och att tätningen av ändträ inte var superbra gjord. Med en bra fernissa skulle troligen samtliga klarat sig bra. Resultatet av Epiglassprovet antyder att det är bra att undvika skarpa hörn, det är skälet till att allt som kan rundas av på en båt rundas av,  då de ger tunnare skikt av epoxi och, i förekommande fall, färg eller fernissa.

 

Bildtext:
Provbitarna efter drygt fyra års exponering för sol, vind, vatten, värme och kyla. Skeden visar ytan epoxin släppt från.